Noterade att folkpartisten Sebastian Hallén fått skrivlust och nu börjat blogga igen. Han kan ni följa på http://basseblogg.blogspot.se/. Vi har inte alltid samma uppfattningar i sak men han tillhör defintivt den grupp inom politiken som ibland vågar gå lite utanför boxen.
Förberedelserna för sommarens alla evenemang pågår nu för fullt. Åke Andersson och hans medarbetare på Destination Kalmar gör ett kanonjobb. Att vara ordförande i det bolaget ger både energi och glädje. Särskilt fokus ligger nu på http://ironmankalmar.com/sv/ och på nästa års Fotbolls EM för damer. Sedan har vi ju naturligtvis också alla andra evenemang som kommer dra massor av folk till Kalmar det här året. En bra bild av allt som är på gång finns på www.kalmar.com
Under veckan har näringslivschefen Thomas Davidsson och vice ordföranden i kommunstyrelsen Malin Petersson och jag genomfört två företagsbesök. Vi var på www.devellum.se som är ett av Kalmars många växande tjänsteföretag. Efter det var vi på Tvärskog Timber som ägs av Rörviks gruppen. Att Tvärskog nu går mot strömmen inom sin bransch och anställer 20 nya medarbetare är väldigt roligt. Med starka ägare kan man nu lägga några tråkiga år bakom sig och istället gasa.
I början av veckan startade vi budgetarbetet för de kommande åren. En skillnad mot tidigare är att vi nu har en gemensam budgetberedning över partigränserna. Tidigare har vi blockvis suttit instängda i varsitt rum i veckovis. Jag tror det är mycket bättre att vi försöker mötas i resonemang och samtal över partigränserna. Sedan kommer det säkert bli en del frågor där man inte är överens och då får man konstatera det och ta en debatt.
Jag vet inte om jag börjar bli gammal men jag tycker mig se en tendens som jag ogillar mycket starkt inom Kalmarpolitiken och det är att en del politiker inte nöjer sig med en debatt eller en votering i en sakfråga. Det är ju annars traditionen i en demokrati, att man konstaterar att man inte är överens. Man kör en debatt, genomför en omsröstning och går sedan vidare.
Under de senaste åren har det smugit in sig en attityd till beslutsfattandet som inte accepterar dessa spelregler. Istället ska man polisanmäla varandra, odla konspirationsteorier, skriva artiklar och anklaga folk för både det ena och det andra. Jag kommer aldrig delta i det spelet, detta för att den stora förloraren är politiken självt.
Vem vågar att ens tänka tanken att ta på sig ett politiskt uppdrag när man riskerar att hängas ut som halvt kriminell i lokaltidningarna? Vilka politiker kommer då att finnas i ett sådant klimat? Jo, huvudsakligen tre grupper:
* De hårdhudade fullblodsproffsen som är så luttrade att man inte bryr sig om vad som skrivs.
* De renläriga partigängarna som tar ett uppdrag för partiets skull
* Rättshaverister & konspirationsteoretiker
Är det någon som tror att en kommun eller ett land kan utvecklas i ett sådant politiskt klimat?