Jag är den första att erkänna att jag blir kluven till diskussionen om huruvida man ska bojkotta delar av OS i Kina. Under dagen har detta krav förts fram både av förre justitieminister Thomas Bodström och av Polens preimärminister Donald Tusk. Jag har förståelse för hur Bodström resonerar men jag har också förståelse för hur svenska olympiska kommittén och den svenska regeringen resonerar.
Utifrån ett Kalmarperspektiv funderar jag så här.
Under de senaste två åren har vi ständigt haft besök från olika delar av Kina i Kalmar. Alla de Kineser som varit här har med skräckblandad förtjusning fått insikt i hur fri press agerar. Ett antal kineser fick också tillfälle att vara med i valrörelsen och på det sättet fick man uppleva hur Svenska folket genom allmäna och fria val gav Sverige en ny regering.
Under hela denna resa har det funnits diskussioner om huruvida vi som en medelstor svensk stad ska ha kontakter med Kina, detta på grund av de kränkningar av mänskliga rättigheter som pågår i Kina. Jag har hela tiden och kommer också framåt hävda att dialog, utbyte och möten mellan människor är det som bäst skapar förutsättningar för en värld med mindre kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Mot den bakgrunden tror jag faktiskt att Bodström är ute och seglar den här gången.