Några reflektioner kring vårbudgeten som presenteras idag. Inom några dagar tänkte jag återkomma med en mer genomarbetad analys över effekterna för Kalmar kommun. Jag är ordentligt oroad över utvecklingen för kommuner och landsting de närmaste åren. Hela sektorn går mot underskott.
1. Arbetslösheten ökar samtidigt som arbetskraftsbristen ökar.
Vad är då regeringens åtgärd? Jo, fortsatt sänkta statsbidrag och anslag till vuxenutbildning och arbetsmarknadspolitik. Jag blir inte riktigt klok på den prioriteringen.
2. Behoven av satsningar på infrastruktur är akuta. Besked har utlovats gång på gång och inte heller nu kom något. Nu ska vi vänta till hösten. Samtidigt har man genomfört de största skattesänkningarna någonsin. Är det någon som ser ett samband?
3. Behoven inom vård, skola och omsorg är stora och kommer bli ännu större. I valrörelsen lovade Fredrik Reinfeldt att satsa minst lika mycket på detta område som socialdemokraterna. Under den senaste tiden har han också rest land och rike runt och lyssnat på offentlig anställda som beskrivit behoven.
Vad är då Reinfeldts svar i praktiken? Jo, en kommunsektor som drabbats av frysta statsbidrag, sänkta statsbidrag och kraftigt nedskrivna skatteintäktsprognoser. Dessutom stora förändringar inom A-kassan, bara sedan valet har 500 000 personer lämnat försäkringen, sänkt sjukersättning, avskaffad deltidsstämpling. Är det någon som tror att detta inte kommer synas på kommunernas socialkontor?
Hela kommunsektorn går nu mot underskott. Självklart kommer detta att också få effekter i Kalmar kommun. Jag kan idag inte säga att besparingarna på 75 miljoner kronor som vi tagit beslut om kommer att räcka.
Jag minns en tid då Sverige hade en socialdemokratisk regering. Då var vårbudget och höstbudget något som man som kommunpolitiker såg fram emot. Det var mer en fråga om hur stora satsningarna på skola, vård & omsorg skulle bli. Det är tråkigt att behöva säga det men det var bättre förr!