Det ska ju byggas en så kallad "allians" i Kalmar. Åtminstone är det vad som sägs av de ledande företrädarna. Jag tror inte särskilt mycket på stenhård blockpolitik i en liten kommun som Kalmar. Istället inbillar jag mig att det handlar om att gemensamt försöka utveckla kommunen, gärna i så bred enighet som möjligt. Det kanske är en gammaldags uppfattning men jag tror likväl på den.
Jag måste dock erkänna att jag trodde att denna så kallade allians skulle hålla längre än till första sammanträdet…
Bertil Dahl och Birgitta Elfström hade skrivit ett förslag till brev till regeringen där de beskrev konsekvenserna av de nya reglerna för sjukersättning. Dessa nya regler innebär att 500 Kalmarbor, av dem 100 anställda i Kalmar kommun, riskerar att få sin sjukersättning indragen. Istället ska de hänvisas till en redan lång kö på arbetsförmedlingen. Detta beslut av regeringen togs mitt i brinnande högkonjunktur och innebär också att ersättningarna till de sjuka sänks.
I brevet som var tämligen hovsamt skrivet, fritt från partipolitiska slängar, så beskrev kommunen konsekvenserna dels för de enskilda men också för kommunen. Även Sveriges kommuner och landsting, SKL, som är moderatstyrt har protesterat mot de nya reglerna och varnat för att kommunerna kommer få ökade kostnader.
När detta brev diskuterades så inledde Malin Pettersson (m) med att konstatera att hon tyckte den nya ordningen "var helt rätt". Efter henne kom Inger Hillmansson (fp) och menade att regeringens politik hade lett till både fler jobb, lägre sjukskrivningar och minskade socialbidrag. Vi andra undrade då lite stillsamt var hon hade befunnit sig det senaste halvåret…
Efter ytterligare ett par inlägg så begärde Bengt Olof Roos (kd) ordet och gav majoriteten helt rätt i sin beskrivning. Han tyckte gott man kunde skicka ett brev till regeringen och beskriva de negativa konsekvenserna av detta. Där föll alliansen pladask redan på sitt första möte. (Detta tycks tex Kalmar läns tidning helt missat i sin rapportering…)
All heder åt politiker som Bengt Olof Roos och Göran Häggfors. De säger vad de tycker och är inte rädda för att sätta Kalmar före partipolitiken. Dessa politiker lär vara ett minne blott när det nu anbefalls stenhård blockpolitik. Vi får väl se vad väljarna säger om det i nästa val…. Jag inbillar mig att det inte är mer käbbel som behövs i tider som dessa.