Nu är jag inne i höst-hets-perioden!
Det är den tidpunkt under andra halvåret då kalendern är mer än full. Man får dåligt samvete för att man inte hinner återkoppla tillräckligt snabbt och logistiken mellan arbete och familj blir till ett pussel. Jag riktigt längtar till nästa lördag som är helt obokad. Då ska jag köra motorsåg och bli svettig. Det är kontrasterna som gör det!
Just nu är det mycket kring kommunens budget som ska presenteras om några veckor. Alla underlag ska in, de ska sammanställas, köras mot ekonomin. Efter det diskussion i fullmäktigegruppen och ordförande-gänget. Utgångspunkten känns dock bra och samspelet mellan mitt parti, Centerpartiet och Vänsterpartiet är riktigt gott.
Nu ska jag snart gå ut på Stortorget och besöka Bönder på stan. Ett riktigt bra evenemang som verkligen satt sig.
Den nationella politiken tycks nu gå mot mer politik och skiljelinjer än spel. Det är bra!
Jag gläds särskilt åt att den nya moderatledaren Ulf Kristersson är så tydlig med att det inte längre är ”Nya” Moderaterna som gäller. För att manifestera det så drämmer han till med ett sjätte jobbskatteavdrag finansierat av de som har det tuffast i samhället. Detta som kontrast till den budget som regeringen lagt gör mig riktigt hoppfull inför valet nästa höst.
Det lär komma fler opinionsmätningar men den senaste som kom i Expressen för några dagar sedan visar att S nu också börjar ta från SD. Vi får se om den trenden håller i sig men jag skulle inte vara förvånad. Jag tillhör de som inte tror att SD kommer få ett valresultat på de nivåer som opinionsmätningarna visat senaste året.
I veckan var det kommunstyrelse där jag inte var med. Hade sedan länge inbokat styrelsemöte med Svenskt Vatten. Frågan om Guldfågeln arena hanterades på detta möte och ska sedan slutligen avgöras i kommunfullmäktige.
På flyget hem i tisdags funderade jag på följande scenario:
Tänk om majoriteten hade valt samma linje som MP och Liberalerna och sagt nej till en lösning.
Detta av rena principiella skäl för den framförhandlade lösningen kostar ju inte mer än idag.
Vad hade då hänt? Hur hade det sett ut i tidningarna? Hur många uppvaktningar, namninsamlingar och protester hade kommit till politiken? Hade de politiker som idag säger nej klarat av att fortsätta säga nej? Hur hade sista matchen i allsvenskan genomförts innan klubben degraderades till division 6?
Jag är bara nyfiken.
I eftermiddag och imorgon konferens med bästa fullmäktigegruppen!