Jag kan bara inte låta bli att lägga ut det senaste inlägget som folkpartiets ledare Inger Hillmansson har på sin blogg. Hennes skrivningar är kursiva. Mina kommentarer är i fet stil. Läs och dra era egna slutsatser. 

"När Kalmarhem skulle få kommunal borgen för lån till de aktuella renoveringarna diskuterades verkligen huruvida man fick använda dessa lån till driften. Många tyckte att detta var ok. så ansvaret vilar tungt på dem som underblåst detta ekonomiska lättsinne.
Vi sa naturligtvis nej till detta borgensåtagande."

Kommentar: Detta är en av de frågor som ställts i samband med att Kalmarhems ekonomi gåtts igenom de senaste månaderna. Svaret var tydligt. Lån med kommunal borgen har inte gått till drift. Detta har redovisats för Inger Hillmansson så sent som för en vecka sedan. Varför hon nu insinuerar något att annat på sin blogg får hon själv svara för.

"Folkpartiet har efterfrågat en riskanalys vid varje borgenslån, men vi har hittills bara fått stöd av revisorerna."

Kommentar: Det finns med i besluten.  

"Vi har också efterfrågat en strategi från Kalmarhem för att stabilisera ekonomin. Det håller ju inte i längden att låna till löpande utgifter, och det har väl äntligen gått upp för de flesta."

– Det är ett beslut som redan är fattat i kommunbolagets styrelse efter ett förslag från mig.

"Men med den här majoriteten är vi vana vid brandkårsutryckningar. Nu hoppas jag att det är långt till nästa."

Kommentar: Ingen gillar vad som skett i Kalmarhem. Det hade naturligtvis aldrig uppstått några problem överhuvudtaget  i Kalmar om Inger Hillmanssons hade egen majoritet.

Här är den kommentar jag skickat ut med anledning av skriverierna om Kalmarhem.

Under december månad 2007 uppdagades brister i redovisningsrutinerna på Kalmarhem. Dessa brister har medfört att kostnader som skulle tagits på resultatet 2005 och 2006 i stället redovisats som investeringar. De projekt som avses är de mycket stora stamrenoveringarna i Oxhagen och Norrliden. Ett redovisat plus 2005 och 2006 skulle ha varit ett minus. Nu får detta istället redovisas i resultatet 2007 som preliminärt visar ett underskott på 35 miljoner efter skatt. Revisionen pågår så det exakta talet går ännu inte att ange.

Jag och ledningen för Kommunbolaget fick information om detta den 13 december och gav vid ett möte den 18 december VD Lars Malmborg och redovisningschef Maria Björkman i uppdrag att fortsätta samtalen med Kalmarhem för att reda ut vad som hänt. VD fick också i uppdrag att kontakta en oberoende granskare, PG Pettersson Deloiette, för att klara ut hur bristerna kunnat uppstå.

Kommunbolaget fick vid sitt möte den 29 januari en redovisning av uppdragen från föregående möte. På detta möte beslutades att Kalmarhem ska återkomma med en ekonomisk analys för de närmaste fem åren.

Det måste påpekas att de kostnader som lagts ner på fastigheterna kommit hyresgästerna till godo och att inga pengar har försvunnit ur bolaget. Projekten har dock genomförts i en snabbare takt än vad Kalmarhems ekonomi egentligen tillåter.

Dessa brister i rutinerna har inte diskuterats i styrelsen då varken VD eller revisionen har uppmärksammat dessa. Först då en ny ekonomichef anställdes i september påbörjades arbetet med att granska projektet och resultatet redovisades på mötet i december.

Det bör påpekas att Kommunbolaget tagit beslut om nya redovisningsrutiner för samtliga kommunala bolag oberoende av händelserna i Kalmarhem.

Kalmarhem fick vid Kommunbolagets styrelse den 29 januari i uppdrag att snarast redovisa förslag till försäljningar av fastigheter och/eller mark för att motverka ett minusresultat även för 2008. Detta tillsammans med en långsiktig plan för att stärka bolagets ekonomi ska redovisas till Kalmarhems styrelse och till Kalmar kommunbolags styrelse.

Det negativa resultatet för Kalmarhem balanseras mot eget kapital. Det kommer sålunda inte att belasta ekonomin i Kalmar kommun. Däremot kommer Kalmarhems möjligheter att bygga nya bostäder att vara begränsade de närmaste åren. 

Jag har haft en diskussion med VD Lars Graffner om framtiden. Den diskussionen startade före denna fråga blev aktuell. För att säkerställa att bolaget nu vidtar de åtgärder som behövs har vi enats om att Lars Graffner slutför detta uppdrag innan han lämnar som VD vid årsskiftet 2008/2009.

I Kalmar kommunbolags styrelse har det inte rests några krav på styrelsens avgång med anledning av den uppkomna situationen. Då inte den auktoriserade revisorn har upptäckt dessa brister har vi gjort bedömningen att det inte varit möjligt heller för styrelsen. Vi är dock kritiska mot att detta inte upptäckts i revisionen.

Jag har i något sammanhang sagt att Trekanten är en av de orter som sticker ut lite extra i vår kommun. Orten och dess invånare är unik när det handlar om att slå vakt om och utveckla sitt samhälle. Man bildar lite skola över hur man verkligen kan vända utvecklingen i ett samhälle.

För ganska länge sedan tog kommunfullmäktige ett beslut om att köpa in och anlägga ett antal villatomter. Beslutet blev utskällt och utdömt på ungefär samma sätt som villatomterna på Vimpeltorpet. Kommunen hade fått storhetsvansinne, drabbats av hybris. Känner ni igen retoriken….? "Det fanns väl ingen som ville bygga villor och särskilt inte i Trekanten."

Visst, det får väl erkännas att det gick lite trögt de första åren men nu är det full fart. För dryga halvåret sedan köpte kommunen in ytterligare ett markområde med syfte att få fram fler villatomter.

Vad har detta då fått till följd? Jo, befolkningsutvecklingen vände. ICA-handlaren vågade bygga en ny affär. Snart är det dags för sporthallens första spadtag. Kommunen bygger ut förskolan.

Inget av detta hade hänt om inte samhället och dess invånare samlat ihop sig och aktivt arbetat för att utveckla samhället. I Läckeby finns motsvarande rörelse igång. I samband med utvecklingsdialogen som hölls före jul i Trekanten så framfördes en önskan om seniorbostäder i Trekanten. Jag uppmanade då företrädarna för PRO att göra en kartläggning av intresset. Det hade jag inte behövt göra. Den kartläggningen var redan gjord! I förra veckan begärde jag besked från kommunens mark – och planeringsenhet om hur det går. Svaret jag fick var positivt. Hittills finns det fyra företag som är intresserade av att bygga seniorbostäder i samhället. Tjänstemännen träffar dem inom kort. 

Mot bakgrund av den sammanhållning som finns i samhället är jag inte förvånad över den reaktion som uppstått när man nu diskuterar förändringar på skolan. Förra fredagen träffade jag en grupp föräldrar tillsammans med Anders Andersson. Hade jag förstått att det i princip uteslutande skulle handla om denna fråga så skulle jag sett till att barn- och ungdomsnämndens presidie och förvaltningschefen Carina Ringtun hade varit med på mötet. Då hade en del kunnat redas ut direkt. Nu ringde jag istället till berörda och återgav vad som sas.

Hela frågan behöver en nystart tillsammans med föräldrarna och barnen. Mötet som hölls med brukarrådet var inte bra, det verkar de flesta vara överens om. Föräldrarna upplevde det som att man ställdes inför fullbordat faktum. Under fredagen ska det vara ett nytt möte med förvaltningsledningen, politiker, rektor och föräldrar. Jag hoppas att man då kommer fram till en arbetsmodell som innebär att man gemensamt nu arbetar med frågan. Det här är inte en fråga där man behöver hetsa fram ett ställningstagande, om det ska genomföras någon förändring så ska den ju inte börja gälla förrän höstterminen 2010.

Med andra ord finns tid för dialog och samverkan!  

Jag vet inte vad Barometerns politiska redaktör Lotte Zenkert tycker om konstmuseét i stadsparken. Hon var ju opolitisk reporter på den tiden när diskussionen gick som hetast. Däremot vet jag vad hennes pappa Kurt Lundgren tycker. Jag tror inte jag tar till övertoner när jag berättar att han mycket starkt ogillar placeringen av konstmuseét i stadsparken. Det redovisas inte minst på hans blogg http://kalmar.blogg.se/.  Här redovisas kostnaderna för konstmuseét på tvären och ledden.

När jag på denna blogg. Inte angriper utan sakligt redovisar vad överklagandet av bygget har inneburit i kostnader så går Lotte Zenkert i spinn och kräver att jag ska veta hut.

Tillåt mig le en smula och påminna om den gamla sagan som handlade om en prinsessa på ärten…

Citatet ovan är hämtat från det legendariska kommunalrådet Ivar Nilsson(c) i Borgholm. Han utgjorde tillsammans med lika legendariska Torsten Björneke (m) den duo som styrde norra Öland under väldigt många år. På det vita stadshuset i Borgholm finns två ingångar, en till höger och en till vänster. Herrarna hade varsin, vilken får ni lista ut själva. Historierna är otaliga om dessa herrar, särskilt underhållande är en del där Per Lublin är inblandad.

Jag hade glädjen att vid några tillfällen få hälsa på hemma hos Torsten i hans vackra villa i Kolstad. Vid ett tillfälle kunde jag inte låta bli att fråga han hur det kändes att hans barnbarn blivit aktiva i SSU. Han satte sig då tvärt upp i stolen och spände ögonen i mig och sa ”Det du, det är bra. Det finns bara två riktiga partier och det är moderaterna och socialdemokraterna, allt annat är trams och flum, så det är ett bra val av pojkarna.”

Att dessa herrar värnade om Öland i allmänhet och norra Öland i synnerhet är väl känt men de var också engagerade i regionens utveckling. Det vid något av dessa tillfällen som det klassiska citatet från Ivar Nilsson myntades. Han hade rätt då och han har nog fått ännu mer rätt idag.

Kalmar, Öland, Nybro och andra kommuner som ligger i vår närhet lever i symbios med varandra. Jag tror till exempel inte att Kalmar fått IKEA utan Öland med alla sina fritidshus. Å andra sidan tror jag knappast Öland överlevt utan tillgång till Kalmars arbetsmarknad.

Mellan 2005 och 2006 ökade antalet sysselsatta i Kalmar från 29 584 till 30 620. Samtidigt ökade Kalmars befolkning med cirka 390. Det innebär en differens på cirka 600 jobb som minskade arbetslösheten i Kalmar men också i grannkommunerna. Det ska bli mycket intressant att se statistiken för 2007 och framåt. Det är ju under -07 och framförallt -08 som jobben verkligen växt till.

Avslutningsvis vill jag tacka för den länk till min blogg som numera finns på www.olandsbladet.se

Under onsdagen och torsdagen genomfördes en gemensam budgetupptakt med alla nämnder och förvaltningsledningar. Vi fick lyssna på mängder av information, fakta och underlag om nämnderna och deras verksamhet. Intressant och lärorikt! Här finns en hel del som jag säkert kommer att redovisa på denna blogg.

En av uppgifterna som kom fram är den preliminära notan för byggnationen av det nya konstmuseét i Stadsparken. Bygget överklagades som bekant och fördyringen med anledning av detta landar på 4.4 miljoner. Därutöver blev den utökade arkeologiska utgrävningen 1 miljon dyrare än i den ursprungliga kalkylen. Det innebär att kommunens totala kostnad kommer landa på 33.4 miljoner av den totala byggkostnaden på 48 miljoner.

Jag har inga synpunkter på att folk utnyttjar sin rätt att överklaga. Jag konstaterar bara att den rättigheten blev ganska dyr den här gången…

Det är väl ingen som lyfter på ögonbrynen åt att jag som socialdemokrat kritiserar den borgerliga regeringen. Av den anledningen brukar jag i offentliga sammanhang inte ägna mig så mycket åt den typen av retorik. Inte för att jag finner någon som helst anledning att förvara alla tokigheter regeringen gör utan mer för att det varken gör till eller från om också jag stämmer in i kritiken.

Nu är dock måttet rågat!

Inom infrastrukturens område går skam på torra land. Före valet talades det vitt och brett om stora satsningar. Att hela landet skulle leva. Det öppnades för smartare lösningar i form av förskotteringar och offentlig/privat medfinansiering. Allt skulle i princip ordna sig bara vi fick en borgerlig regering.

Längst i denna diskussion gick dåvarande ordföranden i regionförbundet Anders Åkesson (c). Under sin tid skrev han brev till dåvarande regeringen och gav uttryck för en enorm frustration. Bland annat tyckte han att dåvarande regeringen "luggade en flintskallig".

Efter valet fick ju Sverige som bekant en borgerlig regering. Anders Åkesson blev riksdagsman. Hans parti fick inom regeringen ansvar för infrastruktur.

Vad händer då nu?

1. Kalmar, Blekinge och Kronoberg har erbjudit sig att förskottera en stor upprustning av infrastrukturen i regionen. Med andra ord så är vi, trots dålig ekonomi, beredda att låna ut pengar till staten för att få igång satsningar i den här delen av landet. Först lät allt positivt sedan blev det tyst. Först skulle vi få svar under hösten, sedan efter årsskiftet (nu) och nu är beskedet hösten 2008. I överläggningar med företrädare för regeringen är man beredda att titta på en mötesplats i Örsjö….. I övrigt är man skeptiska mot förskottering i allmänhet. Ridå 1 ner!

2. Nu i dagarna får vi höra att rikstrafiken föreslår en nedläggning av järnvägen mellan Karlskrona och Emmaboda. Trafiken ska ersättas med buss. Med ett pennstreck försvinner då möjligheten att på ett miljövänligt och optimalt sätt knyta ihop Kalmar-Karlskrona-Växjö och nå restider runt timmen. Ridå 2 ner!

3. I helgen talade infrastrukturminister Åsa Thorstensson på centerns kommundagar i Skövde och meddelade då att det statliga stödet till landets kommunala flygplatser kraftigt skulle minska. Istället ska vi åka mer tåg. Ja, det går ju kanske om man bor utmed stambanan men knappast här. Dessutom verkar det ju som regeringen avvisar ambitionerna från regionen att just satsa på tåg. Moment 22. Ridå 3 ner!

4. Regeringen ska göra satsningar på infrastrukturen meddelas det både här och där. Enligt finansminister Anders Borg ska dessa huvudsakligen göras i våra tre storstadsregioner. Ridå 4 ner!

Nu frågar jag mig en sak. Var är Anders Åkesson, Jan R Andersson och alla de andra som var så tvärsäkra före valet. Vad gör ni nu? Vad tycker ni? Hur känns det att lova så mycket före valet och sedan sitta och understödja en politik som går i motsatt riktning?

Jag har ingen iver att starta ett partipolitiskt gräl om infrastrukturen. Frågan är viktigare än så men nu måste det väl snart reageras. Också inom borgerligheten i vårt län?

Kalmar län har beroende på hur man räknar fyra eller fem så kallade arbetsmarknadsregioner. I hela landet är trenden tydlig, de blir färre och färre. I Skåne har man gjort investeringar i infrastruktur och kollektivtrafik som inneburit att man nu är nere på två a-regioner. En ort som Halmstad har en timme till både Göteborg och Helsingborg. Eskilstuna och övriga sörmlands inland har genom Mälardalsbanan blivit en del av Stockholms arbetsmarknadsregion. Detta har betytt oerhört mycket för dessa orter. I vårt län har Västervik motsatt situation, kommunen är så pass stor till ytan att det knappt går att pendla in och ut. Detta blev väldigt tydligt när Electrolux la ned sin verksamhet.

När vi i juni tog budgeten och den långsiktiga planeringen för de kommande åren är en förstorad arbetsmarknadsregion ett av de övergripande målen för vår kommun. I skrivningarna uttrycks det rent konkret med att vi ska försöka knyta ihop vår arbetsmarknadsregion med Växjö, Karlskrona och Oskarshamn.

Detta var därför en av huvudfrågorna när kommunledningarna i Kalmar och Oskarshamn möttes på Corallen i veckan. På väldigt många sätt kompletterar de två kommunerna varandra och då tänker jag inte bara rent sportsligt, hockey & fotboll, utan också rent strukturmässigt. Oskarshamns näringsliv domineras av stora företag, ofta med i huvudsak manlig arbetskraft medan Kalmars näringsliv alltmer präglas av små och medelstora företag med tyngdpunkt på tjänstesektor.

Överläggningarna inleddes med en information från Scania och SKB. I bara Oskarshamn har Scania över två tusen anställda. Alla Scanias hytter tillverkas här, efterfrågan är högre än produktionskapaciteten inom hela branschen, Den snabbast växande marknaden just nu är Ryssland. Ett gemensamt problem för både Scania och kärnkraftsindustrin är möjligheterna att rekrytera kvalificerad arbetskraft. Exempelvis behöver OKG anställa 150 civilingenjörer inom kort. Skulle dessutom Oskarshamn få slutförvaret så är det ett väldigt stort behov som uppstår. Här precis som på andra platser handlar det därför om att ha en bredd på arbetsmarknaden som gör att medföljande kan få arbete.

SKBs företrädare berättade att man under nästa år kommer att föreslå plats för slutförvar, sedan tar det upp till tre år innan regeringen tar det slutgiltiga beslutet. Nu står det och väger mellan Oskarshamn och Forsmark. Detta blir världens första slutförvar vilket kommer innebära mängder av besök från hela världen, detta med start redan under nästa år. Hamnar det i Oskarshamn kommer det få väldigt stora effekter för hela regionen.

Här några fakta:
* Totalt handlar investeringen om  lägst 20 miljarder (Öresundsbron kostade nio mdr)
* Man räknar med att byggtiden är 7-8 år. Behovet av arbetskraft för byggnationen är 600 direkt och 1000 indirekt.
* Det kommer att bli 5 miljoner ton bergmassor som man vill använda för att bygga ut infrastrukturen i regionen.
* SKB är noga med att betona att satsningen ska komma samhället till godo, de pratar helt öppet om en anläggande av en kustjärnväg mellan Västervik och Kalmar.

Alldeles oavsett detta så investeras nu tio miljarder på OKG för att uppgradera de nuvarande verken. Enligt Oskarshamns kommunledning går det idag inte att uppbringa en säng i veckorna i Oskarshamn. Det pågår så mycket investeringar kopplat till industrin i kommunen. Nya mindre hotell är på gång.

Parallellt med detta pågår som ni alla vet många nya etableringar i Kalmar. Vi har nu en lysande möjlighet att skapa en Win-Win situation mellan våra kommuner. Ett steg i den riktningen kommer att tas under augusti månad då den nya stråktrafiken mellan Oskarshamn och Kalmar börjar gå. Det kommer innebära att man på dryga timmen ska kunna pendla mellan våra kommuner.

Kan vi nu knyta ihop alla investeringar som sker i vår region så har vi stora möjligheter att bryta en historiskt negativ utveckling. Otroligt spännande att följa!

I alla partier och i de flesta kommuner pågår just nu en diskussion kring framtidens regioner. På en del håll har man kommit längre som i Skåne och Västra Götaland, i Norrland väntas man under de närmaste dagarna ta beslut om att lämna in en ansökan om att få bilda två regioner av hela Norrland.

Frågan om regionbildning i Sverige har uttretts flera gånger under de senaste 20 åren. Bakgrunden till utredningarna har framförallt varit tre. 1. Statens organisation spretar betänkligt. 2. De nuvarande länen är för små för att klara utmaningarna inom sjukvården. 3 En allmän politisk vilja att ge större regioner mer makt och inflytande över till exempel infrastruktur och tillväxtfrågor.

När den senaste utredningen, Ansvarskommittén, varit på remiss ute i landet var 98 procent av svaren positiva. Ett fåtal, däribland några landshövdingar var emot en förändring.

Jag är i grunden positiv till att bilda en större region i vår del av landet. Jag tror det är nödvändigt om vi ska hänga med, framförallt när det gäller satsningarna på infrastruktur och tilväxt. Vi ser redan nu vilka satsningar som har landats i Västra Götalands regionen, satsningar som aldrig blivit så stora om de inte talat med en röst och haft egna rejäla muskler att växla upp investeringar som gjorts.

Jag tror det är oerhört viktigt att vi nu får igång en rejäl debatt kring regionbildning i vår del av landet, annars riskerar vi att återigen hamna i ett B-lag.

Jag har själv, till förtret för en del, deltagit aktivt i denna diskussion och då tydligt markerat vikten av att Sydost hålls ihop. Vi har idag ett fruktbart samarbete mellan framförallt Kalmar, Karlskrona & Växjö. Förhoppningsvis får vi ett gemensamt universitet, vi har planer på WTC Sydost och vi anstränger oss för att bli en gemensam arbetsmarknadsregion genom ett erbjudande till regeringen om en satsning på infrastrukturen. Resonemanget att hålla ihop sydost känner jag ett  starkt stöd för både i kommunen och i mitt eget parti. Detta bekräftades också nyligen på ett möte mellan de socialdemokratiska partidistrikten i Kalmar, Kronoberg & Blekinge.

Jag ser två scenario framför mig när det gäller regionbildning:
1. Skåne, Blekinge, Kronoberg, Kalmar och ev Jönköpings län (de sistnämnda vacklar och vet inte riktigt om de vill ha regioner över huvudtaget. Region södra Sverige / Södra Götaland.
2. Blekinge, Kalmar, Kronoberg, Jönköping och Östergötland. Region Östra Götaland.

Jag kan leva med båda alternativen. För mig är det viktigast att sydöstra Sverige hålls ihop. Eftersom både Blekinge och Kronoberg varit tydliga med att de vill söderut så är det Skåne som sitter på lite av beslutet. Säger de ja till att bilda en ny sydsvensk region så blir det nog så. Säger de nej så blir det alternativ två. Det är i alla fall min gissning just nu. I mitten av februari träffas socialdemokraterna i södra Sverige för att diskutera frågan djupare. Inbjudare är Skåne. Min bedömning är att Skåne mer och mer öppnar upp för en ny region, i alla fall inom det parti jag tillhör. 

En spännande vår med andra ord. Den här frågan lär säkert bölja fram och tilbaka under de närmaste månaderna. Kul och intressant tycker jag.  

Så var då måndagens komunfullmäktige till ända. Skönt! Det hinner bli en del möten per dag…

Dagens fullmäktige upptogs främst av interpellationer, totalt sex stycken varav jag fick tre. En av dem var från oppostionsrådet Göran Häggfors (m) där han tyckte att Kalmar kommun skulle ansöka om att få ta del av den kommunala hyresgaranti som regeringen inrättat för att hjälpa ungdomar in på bostadsmarknaden. Det kan ju se ut som en god tanke men skrapar man lite på ytan så blir det inte mycket kvar.

Ett av de första beslutet den nya regeringen tog var att slopa det statliga stödet för att bygga hyresrätter vilket fått till följd att det knappt byggs några hyresrätter längre. De byggherrar som jag pratat med säger att man nog får vänta in en ny regering innan det är möjligt att få fart på detta. Vilka är det då som framförallt har nytta av hyresrätten, jo det är ungdomar och äldre.

Först stryper man stödet för att bygga hyresrätter (miljarder) och sedan inför man en hyresgaranti på 100 miljoner. Snacka om att försöka blanda bort korten! Hyresgarantin är dessutom utformad på ett sådant sätt att det är kommunerna som står för den, maxbeloppet för den statliga delen är 5000 kronor för sex månader och det räcker ju knappast till hyran under samma period. Resten ska kommunerna täcka.

Hittills har detta blivit ett riktigt praktfiasko för regeringen. Bara 25 kommuner av landets 290 har hittills visat sig intresserade, under förra året var det fem som använde systemet. Inte ens borgerligt styrda kommuner ställer upp. I Kalmar gör man dock allt för att putsa på de usla opinionssiffrorna.

Om man från regeringens sida verkligen var intresserad av att hitta en bra modell så hade man väl inte behövt låta kommunerna stå för kalaset?  Nu vill man att fattiga kommuner ska borga för den borgerliga regeringens förslag.

Särskilt folkpartiet brukar i alla samanhang vara emot borgensåtaganden men i det här fallet så protesterade man inte. Jag kan bara drömma om tonläget hos borgarna i kommunfullmäktige om en s-regering hade lagt samma förslag…