I onsdags morse var jag tillsammans med näringslivschefen Thomas Davidsson och oppositionsrådet Göran Häggfors på ett av de mest intressanta företagsbesöken hittills under mina snart två år som kommunalråd. Vi besökte Gila i Rockneby, träffade dess ägare och VD Curt Nordström. Företaget startade redan 1984 och arbetar med automationslösningar för bland annat maskinstyrning, värme/kyla och reningsverk. Vi fick på kort tid ganska klart för oss vilka vinster som kan hämtas hem genom optimal energieffektivisering.

Visste ni till exempel att badhuset i Borgholm är det energisnålaste i landet, besparingen är 300 000 per år. Nu ska vi följa upp detta genom att Gila och andra Kalmarföretag inom denna sektor bjuds in till ett möte.

I veckan har det också varit ett uppstartsmöte kring framtidens Kalmar slott.

Kommunen och Statens Fastighetsverk har gemensamt kommit fram till att vi behöver ha ett nytt avtal mellan oss. Det gamla avtalet har blivit inaktuellt på flera punkter. På seminariet deltog nästan hela arbetutskottet, personalen på slottet, regionförbundet, Destination Kalmar och naturligtvis flera företrädare från Statens fastighetsverk. Samtalen blev riktigt bra och visar på ett stort stöd för en kraftsamling kring Kalmar slott både som varumärke och såsom fantastisk historisk plats att vistas i och kring.

Efter urspårningen kring Salve tror jag att det bland Kalmarborna finns en tydlig längtan efter att nu fokusera på just slottet. Tillsammans med det nya konstmuseét, nystarten av Byttan och diskussionen kring hela Ölandshamnen så finns nu möjligheter att göra något riktigt spännande av hela området. Jag skulle gärna se att man knöt ihop hela området från Ölandshamnen ned till Stensö med naturliga, tillgängliga och mysiga promenadstråk.

På fredagen var jag själv, Anna Thore, Bo Lindholm och Olof Johansson inbjudna till en regeringskonferens på Rosenbad för att presentera Kalmarsundskommissionen. Miljöminister Carlgren inledde och pratade om behovet av åtgärder för att förbättra havsmiljön. I vår genomgång berättade vi om hur man lokalt kan genomföra konkreta åtgärder och insatser. Vi betonade också vikten av att arbetet bedrivs i bred samverkan med människor som bor utmed kusten.

Det är kul för Kalmar och regionen att bli uppmärksammade för de insatser som görs. Nu handlar det om att gå vidare och sätta konkreta mål för arbetet. Jag kommer under våren att bjuda in kommunerna runt Kalmarsund för att försöka få till stånd ett gemensamt mål kring utsläpp av fosfor, kväve och reduktion av exempelvis kustnära enskilda avlopp.

Jag kommer föreslå att Kalmarsundskommissionen blir en mötesplats där vi följer upp och ger råd till varandra. Kompetensen i gruppen är väldigt stor. Här finns allt från en före detta miljöminister till professorer, fiskeridirektörer och enskilda företrädare för kustmiljöföreningar. Sundet är gemensamt och då behöver vi också arbeta gemensamt. Utvecklingen måste brytas, vi måste hitta åtgärder som innebär att det både går att bada och fiska i vår egen kustmiljö. Något annat vore direkt oetiskt gentemot kommande generationer.

På miljösidan börjar jag bli ganska optimistisk kring kommunens arbete. Kraftvärmeverket i Moskogen innebär ett stort steg framåt när det gäller att minska behovet av olja. Besluten kring en satsning på biogas är nu tagna i fullmäktige, upphandlingen av  kollektivtrafiken med bland annat biogasbussar är i hamn. Arbetet för en bättre kustmiljö är ordentligt uppstartat. Klarar vi att få full fart inom alla dessa områden så känner jag verkligen att vi tar vårt ansvar. Att Kalmar dessutom kommer sättas på kartan är en ren bonus.

Centerns riksdagsman Anders Åkesson känner jag som en sansad samarbetspolitiker som brukar vara ganska nyanserad i både debatter och uttalanden. Nu verkar det dock som om de dåliga opinionssiffrorna skapat lite panik hos den före detta ordföranden i regionförbundet.

I en artikel i Barometern på torsdagen berättas det att Åkesson varit på centermöte i Ålem och sagt följande:

" Vår politik har gett resultat. 18 månader efter valet går idag 7000 fler länsbor till jobbet, det är fler människor än vad som bor i Högsby kommun. "

Jag är naturligtvis lika glad som Anders Åkesson över att arbetslösheten har fortsatt att sjunka. Alldeles oavsett regering hade jag dock aldrig vågat vara så tvärsäker på orsakerna som Anders Åkesson är. Med hans logik skulle den sjunkande arbetslösheten i Kalmar kommun vara den socialdemokratiska kommunledningens förtjänst….

Visst kan politiken spela en roll för hur man långsiktigt skapar fler jobb i ett land eller i en kommun men här spelar ju också den internationella konjunkturen in, den inhemska efterfrågan, utbildningssektorns förmåga, framtidstro och mycket mycket mer.

Konjunkturen går upp och ner. Arbetslösheten går upp och ner. Vad ska Åkesson säga om arbetslösheten börjar stiga lite sakta om något år? Kommer han då åka runt på samma centermöten och säga att det är regeringens fel? Logiken talar ju för det….

Jag kan inte låta bli att delge er en artikel i Svenska Dagbladet under helgen.

" Storbritanniens premiärminister Gordon Brown inbjöd igår Kina att öppna ett kontor för sin nya stora investeringsfond i Londons finanskvarter. Erbjudandet gjordes när Brown igår inledde ett besök i Peking, i spetsen för en tung delegation företagsledare. Den nya fonden förvaltas av det statliga bolaget China investment Corp som har 200 miljarder dollar att placera inom och utanför Kina, britterna hoppas kunna locka till sig en del av det kapitalet. "

Vid sidan av Britterna är Tyskland väldigt aktiva när det gäller att locka till sig Kinesiska investeringar och kapital. I Sverige bantar regeringen ned anslagen rejält till Invest in Sweden Agency (ISA). Vi får väl se vilka länder som drar vinstlotterna de närmaste åren….

Den här veckan har det varit en del resor. I måndags åkte jag tillsammans med ordföranden i Kalmar Airport Ronny Nilsson, affärsutvecklaren Ronny Lindberg, VDn på Destination Kalmar/ VISIT.SE.SE Gustaf Öholm och konsulten Carl Magnus Hedin till Tyskland och träffade en flygoperatör. Mötet gick bra. Under den närmaste tiden får vi se om det går att få ihop ett bra upplägg för mer trafik till och från Kalmar Airport. Stockholmstrafiken och chartern går bättre och bättre, nu återstår en anknytning till en större destination söderut. 

Eftersom mötet gick bra så får man väl bjuda på att bagaget dribblades bort på vägen. Först på onsdagen var det lokaliserat och på torsdagskvällen kunde jag plocka upp min resväska på flygplatsen i Kalmar. När jag kom till Stockholm efter lunch på tisdagen var det bara att ge sig ut och köpa det mest nödvändiga….

Onsdagen ägnades åt möten på Sveriges kommuner och landsting. Vi fick bland annat en genomgång av den förändring som nu sker inom arbetsmarknadspolitiken. Det gick inte ta miste på frustrationen hos berörda tjänstemän som under ett års tid försökt få till stånd en dialog mellan SKL och regeringen. Nu i dagarna hade man mötts på riktigt för första gången. Det var riktigt underhållande att lyssna på en moderat kommunpolitiker från Stockholm som försökte släta över och hitta ursäkter för att det inte funnits någon dialog mellan kommunsverige och regeringen i en så pass viktig fråga som arbetsmarknadspolitiken. Det är väl bättre och säga att så här får det inte vara. Nu får man skärpa till sig!   

På kvällskvisten drack jag lite vin med min gamla chef. Hon var nöjd med partiledardebatten! Det mest förvånande är väl att partiledarna från regeringen inte verkade samkörda. Det fanns ingen riktigt linje. Förutom på ett område och det var att skälla på socialdemokraterna. Kändes nästan som att de glömt bort att det faktiskt är de som nu upprätthåller regeringsmakten…

På torsdagen var det fortsatt beredningsarbete inom tillväxtberedningen på Sveriges kommuner och landsting. Jag hann dock smita iväg på ett par möten mellan de olika punkterna. Dels träffade jag företrädare på ISA, Invest in Sweden Agency och dels så hade jag en väldigt trevlig stund med den fd Kalmarbon Lars Johan Jarnheimer, nu VD på Tele 2. Under mötet dundrade också förre näringsministern Björn Rosengren in. Det blev en del analyser av dagsläget och skratt åt sånt som hänt förr. Även Rosengren har anknytning till länet, bland annat en syster på Öland.

På fredagen var det sedan uppstartsmöte för arbetet med en ny översiktsplan för Kalmar kommun. Jag höll ett inledningsanförande och försökte där mejsla fram utgångsläget för kommunen och regionen. Jag framhöll också några goda exempel på övriga kommuner som lyckats, bland annat Eskilstuna. Jag tänkte återkomma i ett senare inlägg med att beskriva några sådana lyckade exempel. Efter mig kom Bo Wictorin från NUTEK som bättrade på vår kunskap om omvärlden. Han gav också både Kalmar och Haparanda beröm. Det var exempel på två orter som man aldrig i förväg skulle kunna peka ut och säga att i "dessa städer kommer det verkligen att vända".

Efter detta var jag vigselförrättare i vårt fantastiska rådhus. Det är nog det mest underbara uppdrag jag har!

Först vill jag TACKA för alla de inlägg och alla besök som den här bloggen haft under den här veckan. Ett snitt på 250 individuella besök per dag får väl betraktas som ganska bra på så kort tid…. Förhoppningsvis så stiger kurvan stadigt för varje vecka…

Jag kan inte låta bli att delge er ett mail som kom till mig under gårdagen… 
 
" Nu har det hänt igen……..!!!!!!
 
När "vi" hade regeringsmakten skapades de så kallade plusjobben, vi var många som fick en chans att komma ut i arbetslivet igen. När vi började våra plusjobb var anställningen tidsbegränsad till två år, och det lät ju fantastiskt, de flesta av oss ( alla ) var med med i aktivitetsgarantin när vi fick våra jobb, och då hade vi samma ersättning som vår A kassa. När papprena för plusjobben skrevs på GARANTERADES det att vi efter periodens slut skulle få samma ersättning, men…….. vi fick en borgerlig regering istället. Vad händer jo , plusjobben avskaffas och våra kontrakt är inget värda, in i garantin igen och får chockbesked om om en ersättning på 217 kr/ dag (netto)!!!!!!Vem kan leva på det? Hur gör man för att göra sin röst hörd och framförallt till regeringspartierna? Snälla Johan hjälp oss att göra våra röster hörda!! "

Jag ska försöka få till en träff med henne under nästa vecka.

Samtidigt som jag skriver detta så har jag en artikel framför mig där IKANO-bankens familjeekonom beskriver effekterna av regeringens politik genom olika beräkningar.

Här är tre beräkningar.

1. En person som tjänar 40 000 kronor i månaden. Har en förmögenhet på två miljoner, äger ett hus värt lika mycket och köper städhjälp varannan vecka för 3000 kronor. Jämfört med 2006 har den här personen idag 53 000 mer i plånboken per år. Det som haft störst betydelse för den här personen är slopad förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, sänkt inkomstskatt och avdrag för hushållsnära tjänster.

2. En person som tjänar 23 000 i månaden har en villa med ett taxeringsvärde på en halv miljon och saknar förmögenhet. Den personen har 600  kronor mer i månaden 2008 i jämförelse med 2006, dvs 7000 kronor om året.

3. De som betalar kalaset är min brevskrivare och andra personer som antingen är sjuka, arbetslösa eller pensionärer. En person som tidigare hade ett bra jobb som gav 23 000 i månadslön har nu en ersättning som är 2 800 kronor lägre än vad man skulle haft om inga förändringar gjorts. Än mer har de långtidssjukskrivna drabbats.

Jag blir väldigt upprörd över hur man väldigt medvetet och systematiskt ökar klyftorna i samhället. Jag blir också ordentligt irriterad över att man inte tar chansen att genom utbildning och stöd satsa på de som står längst från arbetsmarknaden.

Det är ju nu mitt i högkonjunkturen som man verkligen har chansen att satsa på den här gruppen. Istället gör man livet till ett helvete för dem samtidigt som man klipper en tredjedel av statsbidragen till vuxenutbildning och skär ned än mer på arbetsmarknadspolitiken. Det utanförskap som det talades om i valrörelsen var tydligen bara en kliché.

Vill man bli än mer upprörd så kan man gå in på http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_777359.svd och läsa om hur vården i Stockholm ska säljas ut. Karolinska universitetssjukhuset ska till exempel bli en "vårdgalleria".

Sjukt i sjukvården…..

"Först och främst vill jag tacka mig själv för att jag sa ja till att vara med i melodifestivalen igen. Jag säger ju det, det är roligare att säga ja för då händer det någonting. Säger man nej händer ingenting alls. Även om ett ja innebär en risk eller drar åt ett håll man egentligen inte tänkt sig så genererar det oftast nya möjligheter som annars inte skulle dyka upp."

Lena Philipsson i "Det gör ont en stund på natten men inget på dan"

Oj vad många positiva reaktioner som kommit med anledning av beskedet om World Trade Center i Kalmar!

Hela diskussionen om WTC i Kalmar startade i början av oktober då jag, opposotionsrådet Göran Häggfors, kommunchefen Roland Karlsson och näringslivschefen Thomas Davidsson var i Växjö för att träffa kommunledningen i Växjö och Karlskrona. Vi träffas regelbundet och diskuterar hur vi ska knyta ihop sydöstra Sverige. Sent på kvällen träffade vi även regeringens "regionutredare" Jan Åke Björklund för att direkt till honom sända signalen att vi vill hålla ihop sydöstra Sverige i en framtida större regionbildning. Under mötet på morgonen dagen efter fick vi en kontakt med Kärnhem och ett möte i Kalmar bestämdes över telefon under hemresan från Växjö. Det mötet ägde rum någon vecka senare hemma hos mig. Med var Anders Öman från Kärnhem, Göran Häggfors och kommunens planeringschef Björn Strimfors. Mitt stora bekymmer denna kväll var att hinna hem från älgskogen, få av mig långkalsongerna och hinna in i duschen. Med någon minuts marginal så löste det sig. Jag vågar inte ens tänka på hur jag skulle fått ihop det om en storoxe hade klivit fram fem minuter innan solens nedgång men det hade säkert ordnat sig på något sätt. 

Efter en trevlig middag gick vi igenom ett tänkt upplägg för hur frågan skulle processas. Upplägget i Växjö verkade ha fungerat och vi enades om att den fick stå modell även för vårt arbete. Efter mötet i oktober har vi haft en relativt tät telefonkontakt.

Det var med stor spänning som jag väntade på att Anders Öman skulle ringa efter att han varit i USA och fått upplägget för Kalmar-etableringen godkänd. När väl det samtalet kom andades jag ut. Nu var det upp till Kärnhem och kommunen att landa det här på ett bra sätt. Veckan före jul hade vi ett extra kommunledningsmöte med gruppledarna i kommunstyrelsen. Där presenterade Kärnhem sig själva och WTC-konceptet. Mottagandet blev positivt. En efterlängtad julledighet kunde inledas i lugn och ro.

Under helgerna har sedan principöverenskommelsen åkt fram och tillbaka mellan kommunen och Kärnhem. I tisdags kunde arbetsutskottet ta frågan som ett informationsärende och sedan under torsdagen som ett beslut.

Nu återstår förhandlingar och fördjupade diskussioner fram till den 15 mars. En av frågorna är naturligtvis parkeringsfrågan, en annan hur försäljning av mark ska genomföras, en tredje hur själva processen ska löpa, en fjärde hur arkitekturen ska ta hänsyn till Kvarnholmens unika miljö osv osv.

Jag blev både förvånad och inte förvånad över att centern i det här skedet reserverade sig mot etableringen, detta på grund av parkeringsfrågan. Det är ju en av de frågor som nu ska gås igenom. Jag tror centerns motvilja mer handlar om att man till skillnad från oss andra inte vill ha parkeringshus i centrum. Det som kanske överraskade mest är att folkpartiet samma dag dammade av sitt krav om folkomröstning kring bebyggelse i norra fjärden för att det enligt uppgift inte skulle finnas några sakägare i det nu aktuella områdena. Samtidigt är man positiv till WTC. Jag förstår ärligt talat ingenting! I de nu aktuella områdena finns det väl massor med sakägare som kommer att bli inblandade i processen. Tror mer att det handlar om att man ville synas i tidningen. 

Man kan ju heller inte låta bli att reflektera över hur trovärdig en borgerlig majoritet i kommunen hade varit i ett samtal om WTC, ett av partierna reserverar sig mot att starta en förhandling, ett annat kräver en folkomröstning oklart om vad. Bäve månde moderaterna i en sådan koalitionsregering… 

I tidningarnas läsarkommentarer framskymtar ibland också frågan om varför jag är så angelägen om att det ska bli mer etableringar och satsningar i kommunen. Det räcker med att titta på den senaste befolkningsstatistiken för att förstå varför vi inte kan stå still. 
– Jönköpings län ökar med 1731 varav Jönköpings kommun ökar med 1181
– Kronobergs län ökar med 806 varav Växjö kommun ökar med 810
– Blekinge län ökar med 450 varav Karlskrona ökar med 474
– Skåne län ökar med 11316 varav Kristianstad ökar med 546
– Kalmar län ökar med 87 varav Kalmar ökar med 144

Vi har fortfarande i Kalmar län inte hämtat oss från 15 år av strukturomvandling med en arbetsmarknad som inte fungerat. Ska vi kunna hävda oss och ge de barn och ungdomar som idag växer upp i regionen en valfrihet att själva avgöra om de vill bo kvar eller flytta så måste det till fler jobb och fler bostäder. Så enkelt är det. 

Vi måste därför välkomna och stödja de som vil etablera verksamhet i vår region men också understödja befintligt näringsliv. Det är vår enda chans att kunna hävda oss i konkurrensen och att för första gången på väldigt länge kanske kunna landa mjukt i en lågkonjunktur. En del tycker att vi stöttar näringslivet för mycket. Det är både rätt och fel. Rätt i så måtto att en kommun, enligt min uppfattning, ska stödja och uppmuntra investeringar. Fel i den bemärkelsen att vi inte alls subventionerar företag som etablerar sig här. Det finns det däremot andra kommuner som gör. En jämförelse och Kalmar skulle framstå som en förebild!  

Hillary Clinton skrev historia när hon vann primärvalet i New Hampshire natten mot onsdagen. Hon blev då den första kvinna att vinna ett primärval för ett av de stora partierna. Hillary svarade också för en osannolik comeback, bara timmarna innan spådde opinionsinstituten och alla så kallade experter att hon skulle förlora. Den stora frågan var bara om hon skulle förlora med tvåsiffrigt eller inte… Å andra sidan, New Hampshire är en delstat som älskar att överraska och ge snytningar åt förståsigpåare.

Kampen på den demokratiska sidan står nu mellan Hillary Clinton och Barack Obama (jag har, liksom alla andra räknat bort John Edwards, fast med tanke på vad som hände i New Hampshire kanske jag gör ett misstag…). Båda två är mycket intressanta kandidater som jag tror kan betyda mycket, inte bara för USA utan också för världen. Hillary är den första kvinna, som på allvar har chansen att bli USA:s president och Barack Obama är den första svarte som har samma chans.

Nu rullar primärvalen fram i allt snabbare takt. Den 5 februari avgörs med största sannolikhet vilka kandidater som gör upp om att flytta in i Vita huset. Då äger nämligen den så kallade "Supertuesday" rum. I 20 delstater hålls det primärval, bland annat de folkrika staterna Kalifornien och New York. Jag tror att Hillary drar det längsta strået. Det kommer krävas en helt annan typ av kampanj än vad som krävts hittills och Hillary har en bättre och mer slipad kampanjorganisation som jag tror kommer att avgöra till hennes fördel.

Ni kan själva gå in och följa kandidaternas respektive kampanjer på följande sidor;

http://www.hillaryclinton.com

http://www.barackobama.com

Om det spännande hos demokraterna så är det än mer dramatiskt hos republikanerna. Inte mindre än fyra kandidater, Mike Huckabee, Rudi Giuliani, John McCain och Mitt Romney, har chansen. Det är första gången på decennier som så många har en verklig chans att bli sitt partis kandidat. Vissa spekulerar till och med att vi inte ens efter primärvalen kommer att veta vem som blir republikansk kandidat utan att detta får avgöras på partikonventet i början av september. Detta verkar dock helt osannolikt, men eftersom partiets tre första prov/primärval har givit tre olika segrare så kanske det osannolika inträffar. Vem vet.

Barometerns politiska chefredaktör Per Dahl förvånar, tyvärr, väldigt sällan i sina ledare.

I måndagens ledare så har han ett långt resonemang om Kalmar kommun och dess mål inför framtiden. Hans slutsats blir att kommunen och dess politiker inte ska ägna sig åt något annat än skola vård och omsorg. Det må han ju tycka och jag kan försäkra både han och andra att den absoluta huvuddelen av både energi och resurser ägnas åt just detta.

Döm därför om min förvåning när jag bläddrar i en veckogammal Barometern och ser samma Per Dahl föreslå att Mönsterås kommunalråd Roland Åkesson (c) bör bli näringsminister. Detta på grund av att han varit så duktig på att utveckla företagsklimatet i kommunen.
 
Ena veckan ska alltså en kommun ägna sig åt utvecklingsfrågor. Veckan därpå ska kommunerna inte alls ägna sig åt samma sak. Under tonårstiden ägnade sig många ungdomar åt sanning & konsekvens, i det spelet skulle nog Barometerns politiske chefredaktör få bekymmer….

Eller är saningen så enkel att den ena kommunen är borgerligt styrd medan den andre är socialdemokratisk? Med andra ord, det som är rätt i den ena kommunen kan vara helt fel i den andra beroende på vem som styr. Tråkigt tycker jag. Jag vill läsa ledare som ibland överraskar men kanske också har en linje i vad man tycker är rätt och fel…