Jag har idag träffat ägaren till macken i Trekanten Josef Sahli. OKQ8 som äger mackens tankar vill inte fortsätta sälja bensin i Trekanten. Detta trots att macken går riktigt bra. Mackägaren äger alla lokaler och själva marken men inte tankarna. Att det stora bensinbolaget inte vill sälja bensin i Trekanten är ju en sak men man vägrar resonera om en lösning som innebär att tankarna mot en rimlig ersättning kan säljas till Josef Sahli som då får en möjlighet att driva vidare macken men sälja bensin från ett annat bolag. 

Jag är ärligt irriterad över den utveckling kring bensinstationer som nu sveper fram över Sverige. De stora bolagen agerar som av en händelse på ungefär samma sätt. Mindre mackar ska läggas ned och människor ska tvingas till större städer och tätorter för att tanka. När det gäller OK Q8 handlar om cirka 100 mackar runtom i landet.

Miljöforum Syd arrangerade för en tid sedan ett seminarium i ämnet, Kalmar kommun företräddes av två tjänstemän. Organisationen håller på med en kartläggning och vill också ta fram alternativa lösningar för att lösa drivmedelsförsörjningen på landsbygden. Här vill man ha ett samarbete med Kalmar kommun vilket vi ställt oss positiva till.

Vi samarbetar också med Föreningen landsbygdens främjande. Dess representant har också träffat Josef Sahli i Trekanten. Den uppfattning som förmedlas av föreningens företrädare Stig Hellström är att just OK Q8 agerar annorlunda än andra bensinbolag. Medan andra bolag försöker vara generösa och hitta lösningar när det finns en duktig och intresserad innehavare så försöker OKQ8 att genom nedläggning av mindre stationer styra trafiken mot större enheter.

Trekanten är ett attraktivt och växande samhälle. Här växer antalet invånare, här har byggts ny ICA-butik, kommunen satsar på ny sporthall, fler villatomter och utbyggnad av förskolan.

Från kommunens sida bör vi göra allt för att försöka få till stånd en lösning så att macken i Trekanten kan fortsätta sälja bensin. Detta kan ske antingen genom att OKQ8 låter verksamheten fortsätta att utvecklas eller att man släpper fram möjligheten att låta någon annan sälja bensin. Det är ett kommunalt intresse att ha tillgång till drivmedel i hela kommunen.

Kommunen har fått en förfrågan från OKQ8 om att på kommunal mark uppföra en ny mack i centrala Kalmar. Här tycker jag vi ska vara väldigt tydliga om två saker:

1. En förutsättning för att gå företaget till mötes är att macken i Trekanten på ett eller annat sätt kan fortsätta utvecklas.
 
2. Kommunen har planmonol vilket innebär att kommunen själva avgör prioriteringsgången i eventuella framtida planarbete där bolaget är inblandat.

Jag läste en intervju med min gamla chef Mona Sahlin där hon tyckte att onsdagar var "helvetesdagar". Detta på grund av att det bara var interna möten på kansliet den dagen. När jag jobbade på näringsdepartementet var tisdagarna just interna beredningsdagar på departementet. I likhet med henne så tycker jag dessa dagar är något av ett "nödvändigt ont". Visst kan det vara stimulerande med möten i stadshuset men allra roligast är ändå att vara ute och träffa folk. 

Både måndagar och tisdagar är det ofta interna möten i stadshuset medan onsdagar ägnas nästan uteslutande åt företagsbesök. Resten av veckan är det ofta möten och samanträden utanför huset. Igår på eftermiddagen lyckades jag ändå klämma in ett besök hos en av Sveriges tjugo deltagare i Paralympics Jeanette Erlandsson. Hon bor i Rinkabyholm på ett gruppboende som heter Togabo. Det var en fröjd att lyssna till henne och riktigt känna spänningen i luften inför avresan till USA om ett par veckor. 

Varje vecka får jag statistik över arbetslösheten i kommunen. Till skillnad från tidigare lågkonjunkturer klarar sig Kalmar bra, åtminstone än så länge. Vi brukar historiskt sett ligga en till två procent över riksgenomsnittet. Nu ligger vi vissa veckor på snittet, ibland och någon vecka över. Det känns naturligtvis bra. Samtidigt påverkar naturligtvis konjunkturnedgången oss, inte minst därför att vi tillhör samma arbetsmarknadsregion som Nybro, Torsås och Mönsterås där industrin lagt stora varsel. 

Här är siffrorna för denna vecka (öppet arbetslösa i procent: 

Riket – 3.2
Växjö – 3.5
Kalmar – 3.3
Karlskrona – 3.5
Kristianstad – 4.0
Halmstad – 3.1  

Har idag varit på regionförbundets styrelse. Tungt att sitta en hel dag men det var en hel del matnyttigt om bland annat läget på arbetsmarknaden. En föredragning som jag särskilt fastnade för var från Almi i Kalmar län som föreslår en företagsakut för företag i Kalmar län som hamnar i finansiella svårigheter på grund av finanskrisen.

Några bakgrundssiffror:

Under den förra krisen 1991 – 1993 så hade också bankerna bekymmer. Då beräknar man att cirka 6 000 företag gick i konkurs på grund av problem med finansiering. Dessa företag var alltså i grunden sunda och hade med en normal finansiell situation klarat sig.

Enligt en beräkning som Almi nu har gjort tillsammans med UC så räknar man med att cirka 9 000 företag i Sverige riskerar att gå i konkurs på grund av problemen på finansmarknaden.

Västra Götaland har prövat modellen med en företagsakut och det har fallit väl ut. Nu vill också Almi i Kalmar län pröva modellen. Jag tycker det är värt applåder.

Räknar man om de 9 000 företagen i Sverige till vår andel så skulle det motsvara cirka 216 företag i Kalmar län och 56 i Kalmar kommun som står på gränsen till konkurs på grund av bankernas likviditetsproblem. Kan Almi genom sitt förslag och naturligtvis normal kreditprövning förhindra att några av dessa går i konkurs så är det värt väldigt mycket.

En av de saker som jag faktiskt är lite stolt över att ha dragit igång är Kalmarsundskommissionen. Bakgrunden var enkel då när förslaget lades under sommaren 2006:

– Vikar som man tidigare kunde bada i har under flera år slammat igen.

– Kommunen fokuserade, tyckte jag, alldeles för lite på alla de ideella krafter som bor och verkar utmed Kalmars kust.
 
– Kommunen lade för stort fokus på storskaliga muddringsprojekt utan att arbeta hårt med problemens orsaker.
 
– Det var alldeles för mycket planer och prat om Östersjön och för lite action.
 
– Kustmiljön präglas inte längre av blåstång.
 
– Tillgången på gädda, aborre och flundra har minskat drastiskt.
 
– Kunskapen och kompetensen kring dessa frågor finns i Kalmar med sin högskola, länsstyrelsen, kommunen, LRF med flera. Problemet var att de sällan sammanstrålade med en gemensam agenda.

Jag punktade upp läget på det här sättet och skrev sedan uppdraget som kort och gott gick ut på att samla alla duktiga aktörer och be dem ta fram förslag på konkreta åtgärder som kunde sättas in för att förändra situationen. Till ordförande valde jag Olof Johansson som på det sättet fick ett uppdrag i sin gamla hembygd. Han blev glad när jag ringde och tog uppdraget på stående fot. Genom valet av Olof ville jag också markera att detta arbete inte skulle vara "partipolitiskt". Det var trots allt början på valrörelsen och varje steg man tar i sådana tider uppfattas ju som valfiske….
 
Kalmarsundskommissionen kom sedan igång med sitt arbete och ganska snabbt knöt man till sig Anna Thore som då jobbade med samma frågor i Mönsterås kommun. Vi kom överens med Mönsterås om att dela på hennes tjänst, numera är hon på heltid i Kalmar. Arbetet fick en flygande start med många möten, också offentliga. Jag har aldrig tidigare varit med om en fråga som engagerat så mycket folk.

Sedan dess har följande hänt:

* Totalt är nu ett femtontal föreningar bildade utmed Kalmars kust. De är alla engagerade i sin egen kustmiljö med allt från vassröjning till diskussioner med markägare om våtmarker osv.

* Anna Thore är anställd på heltid som projektledare.

* Vi har testat musselodlingar med mycket gott resultat på ett par ställen i kommunen. 1 hektar musselodlingar är 3-4 gånger mer effektivt än 1 hektar våtmark. Båda behövs!!

* Vårt arbete finns beskrivet i havsmiljöpropositionen.

* Vi gör nu ett försök tillsammans med högskolan att stänga av vikar för spigg. Det finns en teori om att mängden spigg ligger bakom en stor del av minskningen av gädda och aborre. Detta på grund av att dessa äter upp småfisk innan de hinner växa till sig.

* Vi ska göra ett försök att skörda alger och använda det för biogasproduktion. På det sättet sluts kretsloppet helt. Vore kanon om det fungerar bra.

* Vi har köpt in en maskinpark som föreningarna kan låna och använda.

* Vi har gått med i LEADER vilket innebär att det arbete föreningarna lägger ned kan växlas upp mot pengar som i sin tur kan användas för kustmiljöåtgärder.

* Under vintern och våren anläggs nu ytterligare våtmarker i Ljungbyhed, Snärjebäcken och Hossmo.

Detta är bara några axplock av saker som nu sker.

Under torsdagen träffar jag övriga kommunalråd utmed kusten Olof Johansson för att förbereda ett möte som vi ska ha på miljödepartementet i slutet av månaden. Vi är då inbjudna till miljöminister Andreas Carlgrens statssekreterare för att berätta om vårt arbete.

Det ska ju byggas en så kallad "allians" i Kalmar. Åtminstone är det vad som sägs av de ledande företrädarna. Jag tror inte särskilt mycket på stenhård blockpolitik i en liten kommun som Kalmar. Istället inbillar jag mig att det handlar om att gemensamt försöka utveckla kommunen, gärna i så bred enighet som möjligt. Det kanske är en gammaldags uppfattning men jag tror likväl på den.

Jag måste dock erkänna att jag trodde att denna så kallade allians skulle hålla längre än till första sammanträdet…

Bertil Dahl och Birgitta Elfström hade skrivit ett förslag till brev till regeringen där de beskrev konsekvenserna av de nya reglerna för sjukersättning. Dessa nya regler innebär att 500 Kalmarbor, av dem 100 anställda i Kalmar kommun, riskerar att få sin sjukersättning indragen. Istället ska de hänvisas till en redan lång kö på arbetsförmedlingen. Detta beslut av regeringen togs mitt i brinnande högkonjunktur och innebär också att ersättningarna till de sjuka sänks.

I brevet som var tämligen hovsamt skrivet, fritt från partipolitiska slängar, så beskrev kommunen konsekvenserna dels för de enskilda men också för kommunen. Även Sveriges kommuner och landsting, SKL, som är moderatstyrt har protesterat mot de nya reglerna och varnat för att kommunerna kommer få ökade kostnader.

När detta brev diskuterades så inledde Malin Pettersson (m) med att konstatera att hon tyckte den nya ordningen "var helt rätt". Efter henne kom Inger Hillmansson (fp) och menade att regeringens politik hade lett till både fler jobb, lägre sjukskrivningar och minskade socialbidrag. Vi andra undrade då lite stillsamt var hon hade befunnit sig det senaste halvåret…

Efter ytterligare ett par inlägg så begärde Bengt Olof Roos (kd) ordet och gav majoriteten helt rätt i sin beskrivning. Han tyckte gott man kunde skicka ett brev till regeringen och beskriva de negativa konsekvenserna av detta. Där föll alliansen pladask redan på sitt första möte. (Detta tycks tex Kalmar läns tidning helt missat i sin rapportering…)

All heder åt politiker som Bengt Olof Roos och Göran Häggfors. De säger vad de tycker och är inte rädda för att sätta Kalmar före partipolitiken. Dessa politiker lär vara ett minne blott när det nu anbefalls stenhård blockpolitik. Vi får väl se vad väljarna säger om det i nästa val…. Jag inbillar mig att det inte är mer käbbel som behövs i tider som dessa.  

Så är då årets första kommunstyrelse genomförd. Den innehöll bland annat en avsiktsförklaring kring förbifart Rinkabyholm. Jag ska här ge min bild av läget när det gäller denna fråga. Senare återkommer jag med mer reflektioner kring mötet. 

Frågan om en ny förbifart vid Rinkabyholm har diskuterats i tjugo år. Den behövs på grund av att trafiksäkerheten är dålig i samhälet och den behövs för att kommunen ska kunna växa söderut. Idag säger Vägverket i princip nej till ny exploatering öster om den nuvarande E22an.

För att det skulle hända något och att vi skulle kunna få in förbifarten i de nationella vägplanerna tog kommunen för ett par år sedan på sig kostnaderna för en ny vägutredning. Utan en aktuell sådan är man chanslös när prioriteringarna görs på nationell nivå. Den är nu genomförd och visar på ett mycket starkt behov av en ny förbifart. 

Under förra våren kom regeringen med nya direktiv när det gäller infrastrukturen som innebar att "trafikverken ska som en permanent åtgärd pröva medfinansiering". Det är ord och inga visor och innebär att kommuner som Kalmar ska tvingas vara med och finansiera nationell infrastruktur om man vill ha något genomfört. Jag har varit väldigt kritisk till detta rent principiellt och är det fortfarande.

Under sommaren fick vi signaler om att kommunens andel av den nya förbifarten skulle vara någonstans mellan 50-60 miljoner. Det var nivåer som jag och kommunstyrelsens vice ordförande Göran Häggfors tyckte var oacceptabla. Under hösten har vi sedan förhandlat fram en avsiktsförklaring som innebär att staten tar det ekonomiska ansvaret för att bygga nya förbifarten medan kommunen medfinansierar genom att ta över ansvaret för den gamla vägen genom Rinkabyholms samhälle, detta medför en årlig kommunal kostnad på cirka 400 000 kronor.

Därtill så öppnar avsiktsförklaringen för viss exploatering öster om E22 redan innan nya vägen står klar. Detta har varit en väldigt viktig punkt för kommunen då denna exploatering ökar drivkraften för Vägverket att få förbifarten byggd. Nu går ärendet vidare till kommunfullmäktige och sedan till Vägverket. Vi får verkligen hoppas att frågan i och med detta hamnar i den nationella planen så att förbifarten kan bli byggd. Jag tycker kommunen har gjort en väldigt bra förhandling i denna fråga. Det kunde ha varit mycket värre med de krav på medfinansiering som regeringen nu ställer.

Under mötet yrkade Inger Hillmansson först återremiss eftersom hon inte kände sig informerad. Det yrkandet backade hon sedan ifrån och röstade ja till förslaget precis som de övriga ledamöterna. På sin blogg är hon vansinnigt upprörd över detta förslag och påstår att hon inte fått information trots att det på KSAU den 18 december var en extra dragning för henne och Anders Andersson (c). Är det någon fråga som inte forcerats fram så är det denna….

Jag tror hennes ilska mer handlar om det vanliga, nämligen profilering och att vara emot majoriteten. Vad var det Gösta Bohman sa. Allt som sossarna är för det är jag emot. Allt de är emot är jag för. Kalmar har sin egen Gösta Bohman.  

Efter en fantastisk ledighet med familjen så är man nu tillbaka igen. Igår var det lite mjukstart med bland annat besök i Oskarshamn där Västerviks kommunalråd Harald Hjalmarsson och jag pratade om hur man skapar ett bättre företagsklimat. Idag har det varit majoritetsmöte och företagsbesök, under eftermiddagen blir det ett möte med det framgångsrika företaget Hansabygg.

I radion imorse var det ett inslag om de förändringar som nu genomförs inom oppositionen i Kalmar. Även om jag kommer att sakna Göran Häggfors så tror jag att det kommer att gå bra att samarbeta med Malin Pettersson som nu tar över för moderaterna. Hon får ingen lätt uppgift. Jag fäste mig särskilt vid ett uttalande som hon gjorde i radion.

" Den viktigaste frågan framöver gäller kommunens ekonomi som inte är vad den skulle vara då den rödgröna majoriteten fick ta till en skattehöjning vid årsskiftet, säger hon "

Jag håller verkligen med Malin Pettersson om att ekonomin är oerhört viktig för kommunen. Det var ju därför som vi vidtog åtgärder i samband med att budgeten fastställdes i december månad. Åtgärderna innehöll ytterligare besparingar och en skattehöjning. De borgerliga partierna sa nej till båda åtgärderna.

Om någon månad startar budgetarbetet för 2010 – 2012 upp. Under perioden fram till juni ska vi då analysera och diskutera förutsättningarna för de kommande åren.

Det är här Malin Pettersson och hennes allians kommer att ställas inför ett mycket knepigt dilemma.

* Ska man acceptera skattehöjningen som gjordes i december eller ska man föreslå en skattesänkning?

* Ska man som majoriteten försöka nå det finansiella målet om två procent i överskott?

* Hittills har man sagt nej till besparingar. Hur ska man göra nu?

De borgerligas budgetförslag gick, om jag ska vara snäll, plus minus noll 2009. Majoriteten lade ett förslag som gav ett överskott på 49.6 miljoner. Lägger man nu förslag om skattesänkning så måste man finansiera 42.8 miljoner. Vill man sedan nå målet om två procent i överskott så ska man finansiera ytterligare 58.3 miljoner. Totalt besparingar på 111.1 miljoner 2010. Det är besparingar som då ska läggas på de besparingar på 75 miljoner som redan är beslutade.

De borgerliga har satt sig i en omöjlig situation. Hur man än gör blir det fel. Accepterar man skattehöjningen så blir det sannolikt internt uppror. Föreslår man en skattesänkning så blir det sannolikt också uppror för då måste man backa när det gäller nej till besparingar. Vill man behålla trovärdigheten måste man dessutom finansiera även två procent i överskott och då blir besparingarna ännu större.

Ur askan i elden är en ganska bra sammanfattning på den situation som den borgerliga så kallade alliansen har försatt sig i.

Jag är idag glad över att vi tog ansvar för ekonomin i tid. Att inleda en lågkonjunktur med att låna till driften känns väldigt främmande.

Nu blir det lite ledighet tillsammans med familjen och svärföräldrarna i Halland. Jag måste tillstå att det ska bli fantastiskt skönt. 2008 har varit ett oerhört intensivt och händelserikt år.

Kommunens informationsavdelning vill ständigt jobba med nya grejer. Den senaste idén är en inspelad julhälsning på kommunens hemsida. Nytt och annorlunda sätt att jobba men ändå kul.

Här är länken:

http://www.kalmar.se/t/newspage.aspx?id=40323

Sedan 2005 har Kalmar kommun varje år låtit SCB göra en medborgarundersökning. Under alla år har vi fått bättre helhetsbetyg än övriga kommuner. Det har inte skett så stora förändringar i 2008 års undersökning jämfört med förra årets.

Vi kan vara stolta över att hela 93 % kan rekommendera folk att flytta till Kalmar, en liten ökning jämfört med förra året (92%). Att det även skett en förändring i de anställdas åsikter om vår egen verksamhet är mycket positivt. Resultatet om påverkan och inflytande är bättre än övriga kommuner.

Jämfört med övriga 97 kommuner som ingått i de senaste medborgar-undersökningarna får Kalmar kommun höga betyg av de kommuninvånare som svarat på Statistiska Centralbyråns medborgarenkät (501 st). Det är bara på frågor om arbetsmöjligheter som Kalmar ligger lägre än genomsnittet.

Kalmar som en plats att bo och leva

Här får Kalmar 69 i betygsindex (7,2 på en tiogradig skala), precis som förra året. Genomsnittet för samtliga kommuner är 64.

Av medborgarna kan 93 % rekommendera sina vänner att flytta till Kalmar.

Frågor om Kalmar som bostadsort, landskap, natur- och friluftsliv, utflyktsmål och livsmedelsbutiker får mycket högt betyg. Det är främst faktorn Bostäder som påverkat resultatet negativt. Sämst betyg får vi på frågan om möjligheter att hitta prisvärt boende.

SCB tycker att Kalmar bör satsa på faktorerna Fritid och Miljö, för att ytterligare höja helhetsbetyget. Förra året ingick även kommersiellt utbud i rekommendationerna, men den faktorn har förbättrats 2008.

Om Kalmar kommuns verksamheter

Här får Kalmar 57 i betygsindex (6,7 på en tiogradig skala), jämfört med förra årets 59. Genomsnittet för de 97 kommunerna blev 54.

Kalmar har bättre betyg än övriga kommuner på samtliga verksamheter utom äldreomsorgen. Jämför man bara med kommuner över 50.000 invånare har vi högre betyg även för äldreomsorgen.

Sedan förra året har Miljöarbetet förbättrats i Kalmar kommun.

I samband med c/o Kalmar-projektet ställde kommunen tre extra frågor utifrån service, bemötande och tillgänglighet. I årets undersökning konstateras att 90 procent är nöjda med bemötandet från kommunens personal och politiker. Den siffran har ökat med två procent från förra året.

När det gäller inflytande och påverkan får Kalmar 44 i betygsindex, jämfört med förra årets 42. Genomsnittet för deltagande kommuner blev 40, så även här får Kalmar högre betyg på alla delar jämfört med de övriga kommunerna.

http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/hogt-betyg-for-kalmar(1036723).gm

Gårdagen var en nervös dag i avvaktan på länsrättens dom om arenan. Även om jag var ganska säker på vad utslaget skulle bli så kan man ju aldrig ta något för givet innan man läst själva domen.

Vi var ett gäng som träffades på PO Perssons kontor vid Stortorget dit länsrätten skulle faxa sitt beslut exakt klockan 15.00. Det var ganska dämpat stämningsläge minutrarna innan det pep till i faxen. Länsrätten hade haft vänligheten att lägga själva beslutet på första sidan så när jag tog upp den första av totalt tolv sidor så spred sig leendet ganska snabbt till de andra i rummet.

Under hela den här resan så har det funnits tre krav från min sida:
 
1. Lösningen ska vara politiskt hållbar. Det vill säga kommunfullmäktige bör med en bred majoritet ställa sig bakom en uppgörelse. Så blev det också i omröstningen som slutade 48 för och 10 emot.

2. Lösningen ska vara ekonomiskt hållbar för Kalmar kommun. Den modell vi har valt är en smålänning. Genom att både Kalmar FF och Sveafastigheter tar på sig ett stort ansvar så minimeras kommunens kostnader. I andra kommuner står kommunen för hela investeringen. Den borgen som gäller för Kalmar FFs hyra är försedd med både hängslen och livrem, dels genom att KFF alltid ska ha två årshyror på banken och dels genom att den minskar i takt med amorteringen. Dessutom är den ju konstruerad på ett sätt som innebär att kommunen vid ett infriande av borgen endast infriar den del av hyran som KFF det aktuella året hypotetiskt inte kan betala.

Med andra ord: Om KFF om tio år bara kan lägga 4 miljoner i hyra så täcker kommunens borgen upp mellanskillnaden upp till hyran men då tar vi också en ägarandel i arenan motsvarande den delen.

3. Det ska vara juridiskt hållbart. Det här var knäckfrågan under hela sista halvåret. Mängder av modeller prövades och förkastades. Nu visar det sig att den lösning som vi valde var så trygg rent juridiskt som vi trodde när förslaget lades fram.

Nu hoppas jag på snar byggstart!