Oj vad många positiva reaktioner som kommit med anledning av beskedet om World Trade Center i Kalmar!
Hela diskussionen om WTC i Kalmar startade i början av oktober då jag, opposotionsrådet Göran Häggfors, kommunchefen Roland Karlsson och näringslivschefen Thomas Davidsson var i Växjö för att träffa kommunledningen i Växjö och Karlskrona. Vi träffas regelbundet och diskuterar hur vi ska knyta ihop sydöstra Sverige. Sent på kvällen träffade vi även regeringens "regionutredare" Jan Åke Björklund för att direkt till honom sända signalen att vi vill hålla ihop sydöstra Sverige i en framtida större regionbildning. Under mötet på morgonen dagen efter fick vi en kontakt med Kärnhem och ett möte i Kalmar bestämdes över telefon under hemresan från Växjö. Det mötet ägde rum någon vecka senare hemma hos mig. Med var Anders Öman från Kärnhem, Göran Häggfors och kommunens planeringschef Björn Strimfors. Mitt stora bekymmer denna kväll var att hinna hem från älgskogen, få av mig långkalsongerna och hinna in i duschen. Med någon minuts marginal så löste det sig. Jag vågar inte ens tänka på hur jag skulle fått ihop det om en storoxe hade klivit fram fem minuter innan solens nedgång men det hade säkert ordnat sig på något sätt.
Efter en trevlig middag gick vi igenom ett tänkt upplägg för hur frågan skulle processas. Upplägget i Växjö verkade ha fungerat och vi enades om att den fick stå modell även för vårt arbete. Efter mötet i oktober har vi haft en relativt tät telefonkontakt.
Det var med stor spänning som jag väntade på att Anders Öman skulle ringa efter att han varit i USA och fått upplägget för Kalmar-etableringen godkänd. När väl det samtalet kom andades jag ut. Nu var det upp till Kärnhem och kommunen att landa det här på ett bra sätt. Veckan före jul hade vi ett extra kommunledningsmöte med gruppledarna i kommunstyrelsen. Där presenterade Kärnhem sig själva och WTC-konceptet. Mottagandet blev positivt. En efterlängtad julledighet kunde inledas i lugn och ro.
Under helgerna har sedan principöverenskommelsen åkt fram och tillbaka mellan kommunen och Kärnhem. I tisdags kunde arbetsutskottet ta frågan som ett informationsärende och sedan under torsdagen som ett beslut.
Nu återstår förhandlingar och fördjupade diskussioner fram till den 15 mars. En av frågorna är naturligtvis parkeringsfrågan, en annan hur försäljning av mark ska genomföras, en tredje hur själva processen ska löpa, en fjärde hur arkitekturen ska ta hänsyn till Kvarnholmens unika miljö osv osv.
Jag blev både förvånad och inte förvånad över att centern i det här skedet reserverade sig mot etableringen, detta på grund av parkeringsfrågan. Det är ju en av de frågor som nu ska gås igenom. Jag tror centerns motvilja mer handlar om att man till skillnad från oss andra inte vill ha parkeringshus i centrum. Det som kanske överraskade mest är att folkpartiet samma dag dammade av sitt krav om folkomröstning kring bebyggelse i norra fjärden för att det enligt uppgift inte skulle finnas några sakägare i det nu aktuella områdena. Samtidigt är man positiv till WTC. Jag förstår ärligt talat ingenting! I de nu aktuella områdena finns det väl massor med sakägare som kommer att bli inblandade i processen. Tror mer att det handlar om att man ville synas i tidningen.
Man kan ju heller inte låta bli att reflektera över hur trovärdig en borgerlig majoritet i kommunen hade varit i ett samtal om WTC, ett av partierna reserverar sig mot att starta en förhandling, ett annat kräver en folkomröstning oklart om vad. Bäve månde moderaterna i en sådan koalitionsregering…
I tidningarnas läsarkommentarer framskymtar ibland också frågan om varför jag är så angelägen om att det ska bli mer etableringar och satsningar i kommunen. Det räcker med att titta på den senaste befolkningsstatistiken för att förstå varför vi inte kan stå still.
– Jönköpings län ökar med 1731 varav Jönköpings kommun ökar med 1181
– Kronobergs län ökar med 806 varav Växjö kommun ökar med 810
– Blekinge län ökar med 450 varav Karlskrona ökar med 474
– Skåne län ökar med 11316 varav Kristianstad ökar med 546
– Kalmar län ökar med 87 varav Kalmar ökar med 144
Vi har fortfarande i Kalmar län inte hämtat oss från 15 år av strukturomvandling med en arbetsmarknad som inte fungerat. Ska vi kunna hävda oss och ge de barn och ungdomar som idag växer upp i regionen en valfrihet att själva avgöra om de vill bo kvar eller flytta så måste det till fler jobb och fler bostäder. Så enkelt är det.
Vi måste därför välkomna och stödja de som vil etablera verksamhet i vår region men också understödja befintligt näringsliv. Det är vår enda chans att kunna hävda oss i konkurrensen och att för första gången på väldigt länge kanske kunna landa mjukt i en lågkonjunktur. En del tycker att vi stöttar näringslivet för mycket. Det är både rätt och fel. Rätt i så måtto att en kommun, enligt min uppfattning, ska stödja och uppmuntra investeringar. Fel i den bemärkelsen att vi inte alls subventionerar företag som etablerar sig här. Det finns det däremot andra kommuner som gör. En jämförelse och Kalmar skulle framstå som en förebild!
